Markus lilla krypin

Det var under nittonhundratalets första sekel som det började att uppföras. Det som skulle bli ett stor och fint hem tillägnad en älskad hustru och familj men som ödet istället förvandlade till ett tragiskt monument över ett kanske ännu mer tragiskt levnadsöde.

Husets byggmästare hette Sven Svennson och var född den 28 januari 1871. Om hans uppväxt vet vi inget men senare i livet gifte han sig med Matilda Alexandra Wester som enligt uppgift var född den 19 september 1890. Deras första dotter Anna Margareta föddes den 7 december 1909 och det var också runt denna tid som Sven började att uppföra huset vid Djupsjön.

På den tiden fanns knappast någon farbar väg så långt upp på skogen, utan i bästa fall fanns det stig nog att kunna ta sig fram med häst och vagn. Ännu troligare var nog att man fraktade dit allt timmer och annat materiell till husbygget på vintern när snön gjorde det relativt lätt att ta sig fram med häst och släde.

Trots det otillgängliga läget så snålade “Djupsjö Svante” inte med det nya bygget. Tre våningar skulle det bli. Källarvåningen har ett valvat tak med handhugget tegel. Murstocken är även den av handhugget tegel och på bottenvåningen finns en fint murad öppen spis med Sven och Matildas initialer. På gården finner man en över tio meter djup och fint stensatt brunn och vattnet i den är fortfarande kristallklart.

Så framtiden såg ljus ut för familjen Svensson. Man kan tänka sig hur Sven och Matilda stod på gårdstunet, såg stommen av det nya gårdshuset och drömde om en lycklig framtid. Men ödet ville annorlunda. Den 7 december 1910 födde Matilda parets andra dotter Ingrid Matilda. Vid födseln var Matilda ensam hemma och när folket kom hem på kvällen fann de hennes blodiga spår i snön. De ledde ner till källaren där hon hade förblött efter förlossningen.

Vad som därefter hände är osäkert. Klart är att Sven stod ensam med två döttrar där den ena var nyfödd och den andra endast ett år gammal. Förmodligen förkrossad över hustruns bortgång lät han skelettet av deras drömmars hus stå orört. Men familjetragedin tar tyvärr inte slut här. 1920 jobbade Sven med att lossa hö från en järnvägsvagn vid Fågelsjö Station. Han fick en höknippa över sig och fördes allvarligt skadad till Svegs sjukstuga, efter några dagar överfördes han till lasarettet i Mora där han avled 14 Januari 1920 (1919 enligt vissa källor) 49 år gammal.

Kvar lämnade han sina två döttrar, båda i tioårsåldern och vad som hände med dem efter faderns bortgång vet jag inte. Förmodligen lämnades de åt något tivelaktigt förmyndarskap som de flesta andra föräldralösa barn på den tiden. Kanske gick de på auktion för lägstbjudanden eller hamnade hos avlägsna släktingar?

Ingrid Matilda blev i alla fall så småningom gift och bosatte sig i Älvros där hon levde fram till sin bortgång 1975. Om Anna Margareta har jag inte funnit något mer än att hon eventuellt bosatte sig i Sveg. På Jamtli bildarkiv kan man se en bild på de två systrarna tagen 1915.

Men kvar på foten av Djupsjöberget och med utsikt över Djupsjön ligger huset som aldrig blev färdig. Med sin solblekta fasad och tomma fönstergluggar vittnar det om en framtid som aldrig blev av, om drömmar som aldrig slog in och om ett människoöde så förkrossande tragiskt att det kunde vara taget från litteraturens eller filmens värld.

Nedan följer ett bildspel med lite bilder från platsen. Växla bild genom att klicka på det med musen.

Till sist vill jag bara poängtera att jag inte har all fakta i denna historia utan har utgått från den information jag har. Så det kan naturligtvis finnas en hel del felaktigheter i denna text.